lördag 11 oktober 2014

Tema: Barns rättigheter och möjligheter

Den här veckan har vi pratat mycket om mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Vi har pratat om vilka olika förutsättningar människor kan ha och vad det kan vara som hindrar människor ifrån att vara med och fatta beslut men också vad som kan hindra människor ifrån att påverka sin egen livssituation. Det är verkligen stora frågor som vi har funderat över.

Vi hade sådan tur att Davids syster Johanna hade möjlighet att komma till oss och berättade om sin resa till Tanzania i somras.
Bilden kommer ifrån den här sidan

 Under 10 veckor var hon och några kompisar till där för att göra praktik på ett sjukhus. Johanna visade bilder och berättade om sin tid där.


Boende i en by. Bild: Johanna Erensjö

Bild: Johanna Erensjö
Johanna berättade och visade bilder på hur det såg ut på sjukhusen, i byar runt om där de bodde och hur det var fungerade med elektricitet. Vi kunde se stora skillnader mellan Sverige och Tanzania och det ledde till många frågor. 

Om du har fler frågor till Johanna kan du ställa dem här. Johanna har lovat att svara på dem! 



Tack snälla Johanna för att du kom och berättade för oss! Vi fick lära oss massor!




10 kommentarer:

  1. Var det varmt där? Finns det affärer inne i stan?
    //Alva N

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Alva!
      I den staden där vi var, Mwanza, var det 25-32 grader varmt på dagarna men på kvällarna blev det lite svalare. I många andra städer är det dock svalare då de ligger på högre höjd.
      Ja, det fanns en del affärer. Några små affärer där man kunde köpa sådant som inte fanns på marknaden så som tvättmedel, pasta, mjölk, smör med mera. Sedan fanns det också en del finare klädbutiker, elektronikbutiker, banker, ett bageri och ganska många restauranger. Det mesta fanns dock att köpa på stadens alla olika marknader!

      Johanna Erensjö

      Radera
  2. Var det många som jobbade på sjukhuset, eller fick man vänta länge innan man fick hjälp av någon?|| Var det mycket vilda djur som var giftiga och farliga??
    //Ella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ella!
      Jag svarade på din kommentar igår men ser nu att den inte har kommit in!

      Det var inte jättemånga sjuksköterskor och läkare som arbetade på sjukhuset. Ibland kunde 4-5 sjuksköterskor ansvara för 50-55 patienter. Detta ledde till att det ofta kunde dröja länge innan patienterna fick den medicin som de behövde, så som smärtstillande. Däremot har de anhöriga en stor roll i sjukvården i Tanzania, mycket större än vad de har här hemma i Sverige. Där är det de anhöriga som kommer med mat, hjälper patienterna till toaletten och hjälper dem med hygienen - något som sjuksköterskor och undersköterskor brukar hjälpa till med och sköta i Sverige. Detta gjorde att patienterna i Tanzania ändå fick lite hjälp, trots att sjuksköterskorna var få. Dock blev det problem för dem som inte hade några anhöriga som kunde hjälpa dem.

      Vi märkte som tur väl av inte några giftiga djur i staden. Vi hade lite smågnagare i trädgården, såg massor av örnar och ödlor fanns det mer eller mindre överallt. Nationalparken Serengeti ligger dock bara några timmar ifrån Mwanza och där finns det vilda lejon, geparder, leoparder, babianer och en massa andra djur! Vi var där en helg på safari och såg så mycket djur! Det var superhäftigt, lite som att se Lejonkungen fast i verkligheten.

      Johanna

      Radera
  3. Jag har 2 frågor. 1 I Sverige så har man mycket engångsmaterial t.ex. Sprutor och handskar. Hur gjorde man där??
    2 I Sverige så tvättar man händerna ofta hur gör man där utan rinnande vatten eller hade man rinnande vatten på sjukhuset.// Jacob

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jacob!

      Vilka bra frågor! I Tanzania var det stor brist på engångsmaterial. Patienterna fick själva köpa det mesta av materialet så som sprutor, nålar men även medicinerna. Hade patienterna inte råd med materialet så fick de inte heller behandlingen som behövdes. Sjukhuset hade en maskin där de kunde göra saker sterila. En av personalens arbetsuppgifter var att vika kompresser som man sedan gjorde sterila i maskinen och kunde använda. I Sverige kommer dessa färdigförpackade! Handskar köpte sjukhuset in och det fanns det ganska gott om. Vi hade dock med oss våra egna handskar för att alltid försäkra oss om att det fanns.

      De hade rinnande vatten på sjukhuset, däremot var personalen inte jätteduktiga på att tvätta sina händer och ofta saknades det tvål. På det sjukhuset där vi var hade de inte heller tillgång till handsprit, vilket vi använder väldigt mycket av i den svenska vården. Resultatet av detta blir alltså väldigt bristande hygienrutiner! Vi hade dock med oss handsprit som vi lämnade till sjukhuset när vi åkte hem och oj vad glada de blev!

      Radera
  4. Hur kommunicerade ni med dom på sjukhuset? Kunde de lite engelska eller ingen engelska alls? Fick du och dina kompisar vara med när folk skulle opereras? Var vissa skador äckliga eller läskiga? Var skadorna värre än vad det är här i sverige? ( med miljön och sånt.)

    SvaraRadera
  5. Vad var den vanligaste maten ni åt där? var det god mat? /Edvard-.-

    SvaraRadera
  6. Vad är det de bästa minnet från Tanzania?
    Vad var bäst, Sverige eller Tanzania kan det finnas olikheter?
    /Tindra

    SvaraRadera